Illustrasjon Ros

Raus med Ros

/i , /av

Historien om Bente

Bente kom fra en arbeidsplass der det ikke var vanlig å rose folk. Man gjorde rett og slett ikke det der.
Men en dag byttet hun jobb, og etter en måned i den nye jobben var alle de nye kollegaene hennes en dag samlet i kantinen.

Bentes leder, Arne, reiste seg og ba om å få ordet. Han så på Bente og sa: «Jeg vil gjerne gi honnør og ros til Bente fordi hun har stått på og tatt initiativ i vårt siste prosjekt. Hun har kommet med nye ideer og funnet løsninger. Hadde det ikke vært for henne ville vi aldri kommet i mål. Tusen, tusen takk, Bente!»
Alle klappet, vill applaus og plystring!

Bente, som ikke var vant med ros ble helt rød i kinnene. Hun bøyde seg mot kollegaen og hvisket: «Hvis jeg skulle dø, så kunne jeg dø nå!»

Jeg synes historien er sterk. Den viser hvor viktig det er med ros og anerkjennelse. Menneskets behov for å bli sett.

Vær raus med ros!
Det er gratis.

Illustrasjon Ros

Generous with Praise

/i , /av

Bente’s story

Bente worked a job where it wasn’t common to praise people. It was quite simply not the done thing.
But eventually she changed jobs and after a month with her new employer she and all her new colleagues were gathered in the canteen.

Bente’s manager, Arne, got up and requested the floor. He looked at Bente and said: “I would like to honor and praise Bente for stepping in and taking the initiative in our last project. She contributed new ideas and found solutions. If it hadn’t been for her, we would never have made it. Many, many thanks Bente!”
Everyone clapped – there was wild applause and whistling!

Bente, who was unaccustomed to praise, blushed. She leaned over to her colleague and whispered: “If I was going to die, I could die now!”

I think this is a powerful story. It shows how important praise and recognition are. Mankind’s need to be seen.

Be generous with praise!
It’s free.

Illustrasjon Ros

Generös med Beröm!

/i , /av

Historien om Bente

Bente kom från en arbetsplats där det inte var så vanligt att man gav beröm. Man gjorde helt enkelt inte det.
Men en dag bytte Bente jobb. Efter en månad på den nya arbetsplatsen en dag hade alla hennes nya kollegor samlats i matsalen.

Bentes chef, Arne, reste sig upp och bad att få säga några ord. Han tittade på Bente och sa: «Jag vill gärna ge Bente all heder och beröm för att hon inte gett tappt och tagit initiativ i vårt senaste projekt. Hon har kommit med nya idéer och hittat lösningar. Hade det inte varit för Bente, skulle vi aldrig ha kommit i mål. Tusen, tusen tack, Bente!»
Alla klappade händerna, vilda applåder och visslingar!

Bente, som inte var van att få beröm på jobbet blev helt röd om kinderna. Hon vände sig mot kollegan och viskade: «Om jag skulle dö, så kunde det vara nu!»

Jag tycker historien är stark. Den visar hur viktigt det är med beröm och erkännande. Människans behov av att bli sedd.

Var generös med beröm!
Det är gratis.